Overkligt slut

Gårdagen fick ett överraskande slut.

När jag satt och "pluggade" på biblioteket kom en man fram till mig. Han (enligt min gissning) kom från ett afrikanskt land och gav mig ett stort leende. Han frågade på knagglig engelska vad jag skrev på och hur det gick för mig. Lite smått chockad och en aning generad försökte jag förklara att jag skulle bli lågstadielärare och hade varit ute på praktik och sitter nu och skriver om mina lektioner. Han pekade på min datorskärm där det syntes att jag var inloggad på facebook. Han gav mig ett till leende och sa "it is not going so good for me to". Jag skrattade - både för att det var roligt och för att jag blev lite nervös. Vad ville han egentligen?

Han uppfattade nog min konstiga och förvirrade blick, för han hostade till på ett sånt där sätt man gör när man vill ha uppmärksamhet - trots att han redan hade min uppmärksamhet. "So... hur du sommarjobb?" sa han på en ytterst knagglig svenska. Jag frågade på engelska om han menade hur man får sommarjobb och han nickade stort. Eh... 

Jag visade honom hemsidan platsbanken.se och gav han några instruktioner. Han frågade om jag hade fått något jobb och jag svarade att jag väntar på att dom ska ringa mig. Han log återigen och sa "I'm sure they will". Han frågade vart jag hade sökt jobb och jag berättade att jag skulle åka hem till min hemstad som ligger lite norrut. Han frågade "Skellefteå?" och jag sa "No, Piteå". Då gav han mig det största leendet och sa "PITEPALT!" högt och tydligt. Jag började skratta återigen. Det här var så galet overkligt och jag har aldrig varit med om något liknande!

Mannen sa "Thank you Jenny, thank you" och återvände sedan till sin plats medan han rabblade ordet platsbanken. Jag var stum och fortfarande väldigt förvånad. Hände det där verkligen?

Efter några minuter kom mannen tillbaka - denna gång med sin dator. Han hade hittat ett jobb som verkade intressant, men undrade vad "50%" betydde. Jag förklarade så gott jag kunde och han tackade återigen så mycket. Han återvände till sin plats och började packa ner sina saker. Han började gå mot utgången och jag kastade en blick mot honom. Han mötte min blick och gav mig ett ytterligare stort leende samtidigt som han vinkade. Jag vinkade tillbaka och fortsatte att "plugga"

Efter ca en halvtimma hade jag fortfarande inte smält mitt möte med mannen, så jag bestämde mig för att skippa mitt "plugg" och åka hem. Jag pratade i telefon samtidigt som jag gick mot utgången och vem möter jag då? Jo, afrikanen! Han såg att jag pratade i telefon, så han vinkade en sista gång samtidigt som han mimade "Good night Jenny". Jag log hela cykelvägen hem.

När jag kom hem möttes jag av tända ljus och massageolja. Simon överraskade mig med massage! Åh, vilken underbar kväll! :)

Idag har jag suttit på universitetet med Siri. Vi jobbade på med våra skrivuppgifter, men det kändes som att vi inte kom någonstans. Vid lunch åkte jag hem och beslöt mig för att skriva här hemma. Det har gått sådär... Jag har gjort en hel del, men det är mycket kvar.

Jag dricker onaturligt mycket te när jag pluggar, och därför går jag onaturligt mycket på toaletten. Men det är det värt!

I eftermiddag/kväll ska jag hjälpa Siri att flytta. Vi har hyrt bil och ska försöka stuva in allt i bilen. Det känns skönt att få göra något aktivt med kroppen och förhoppningsvis kan jag koppla bort pluggtänket för några timmar! Det är ju faktiskt på söndag 23.59 uppgifterna ska in...

 Imorgon är det valborgsmässoafton. När jag var mindre brukade vi jämt vara på Tingsholmen och se på majbrasan. De tuffa barnen vågade smyga in i spökhuset, men jag brukade mest leka i leran. Jag minns en gång när mina stövlar fastnade i leran. Det var som att mina fötter var sugproppar som bara blev starkare ju mer man drog. Mamma och pappa, kommer ni ihåg det?

Vi har bestämt oss för att grilla mat, se på majbrasan på Campus och sen får vi se vart vinden för oss. Det känns som att helgen kommer att bli bra - trots plugget! Hoppas att ni får en fin fredag! Kramar!

Längtar ut

Visst skrev jag att jag skulle ångra min lathet? Just nu ångrar jag den så grymt mycket!

Jag sitter på biblioteket och försöker skriva... Vet att jag borde, måste och ska, men det går liksom inte. Jag öppnar dokumentet, ser rubriken och alla stödord men sen tar det stopp. Att jag dessutom tror att det jag skriver inte duger gör inte saken bättre.

Jag tror nog att jag fick en för bra start på mina universitetsstudier. Med bästa betyg på de två första kurserna känner jag en viss press. Det är nu jag brukar drömma mig bort till ca tre år och förhoppningsvis ett jobb som lärare! Det är bara att ta sig igenom dessa dagar (som egentligen inte alls är så frekventa) i två och ett halvt år till, sen får jag jobba med det bästa yrket som finns i resten av mitt liv! Hur bra låter inte det? :)

Hur är livet med er? Känner ni också lyckan när ni ser att träden har fått små, små gröna knoppar? :) Det gör jag! Nu ska jag bara bita ihop och skriva mina uppgifter, sen ska jag ta och njuta av våren för fullt!

Vår!

Efter en underbar vecka i Piteå (men med alldeles för mycket snor, feber och hosta), är jag tillbaka i Umeå. Denna vecka tillägnar jag mina timmar åt plugg. Det var iallafall mina planer... Men det fina vädret gör att min koncentration är mindre än noll, och jag har nyss kommit in efter två timmar ute på balkongen med Harry Potter. Just nu njuter jag, men det kommer bli jobbigt i slutet av veckan.

Även om jag inte riktigt är frisk än, så känner jag mig piggare och gladare än vanligt! Hurra för våren! :D Jag känner att det är dags för förändringar... Jag ska färga håret, köpa nya sommarkläder, börja springa mer... Men jag börjar med att ändra designen på bloggen!

Jag kan meddela att det har tagit mig otroligt lång tid att skriva det jag hittills har skrivit... Varför? Jo, titta här:

Disa har lagt sig i mitt knä, på min arm! Det är väldigt mysigt, trots svårigheten att skriva med en hand... Dessutom snarkar hon! :)

Nä, nu ska jag sätta mig ute i solen igen och förhoppningsvis ha koncentration till att plugga!

Virrighet

Jag har tidigare skrivit om mina virrperioder, vilket ni kan läsa här. Jag har ännu en gång hamnat i en sån period...

I fredags var det dags för avslutning med klassen (sista praktikdagen), och jag skulle ta med mig mitt laktos-, gluten- och äggfria fika. Jag hade ställt en påminnelse på mobilen så jag absolut inte skulle glömma fikat! När påminnelsen ringde packade jag ner fikalådorna i en påse som jag ställde vid dörren. Jag gjorde mig redo för sista praktikdagen och cyklade iväg till busskuren.

När jag satt i busskuren såg jag på långt håll att bussen började närma sig. Samtidigt tjuvlyssnade jag lite på två tjejer som pratade om helgens planer, varpå en tjej säger "och så kan vi ju ta en fika!". FIKAT! Jag hade glömt fikat! Efter en millisekundsnabb överläggning hoppade jag på cykeln och trampade järnet hem igen och hämtade påsen som stod så fint vid dörren. Efter en snabb titt på klockan inser jag att det inte finns en chans att jag hinner cykla tillbaka till busskuren innan bussen åker förbi där.

Bussen går förbi andra sidan av Ålidhem, så jag chansade och cyklade det snabbaste jag kunde ut från Carlshem, genom Ålidhem och fram till busskuren! Precis när jag låste cykeln kom bussen. Snacka om tajming!

Fikat blev uppskattat. Det kändes lite konstigt att lämna klassen och inte veta om jag kommer att träffa dom något mer.

När eleverna hade slutat för dagen, det vill säga halv elva, åkte jag in till stan. Jag shoppade två träningströjor och jag blev så peppad att träna! Kläderna gör (tragiskt nog) stor skillnad! Sedan blev det lunch med Angelica, Aster och Siri. Very nice!

Efter några timmar hoppade jag på bussen hem igen. Jag lyssnade på iPod och var i min lilla värld. När bussen åkte genom Ålidhem fick jag syn på en cykel som såg ut som min. "Haha, vad häftigt!" tänkte jag och åkte vidare. När jag kom fram till busskuren som jag brukar åka till upptäcker jag att min cykel inte står kvar. Samtidigt som det knyter sig i magen eftersom den hade blivit stulen, bubblar det fram ett skratt ur min mun! Det var ju min cykel som stod vid Ålidhem! Klantskalle!

Fredagskvällen blev mysdeluxe med Simon. Vi gjorde en kaffedrink med Baileys, såg Så ska det låta samtidigt som jag stickade. Jag vet inte om jag är stolt eller om jag skäms. Vi satt iallafall utan läsglasögon och Bridgeblandning... Någon måtta får det vara.

Snart blir det hemresa till Piteå. Vi får se om jag glömmer min väska... Det kommer att bli så skönt att vara hemma och mysa! När jag kommer tillbaka till Umeå har förhoppningsvis björkarna fått knoppar och snön är borta! :)

Ha en fin söndag! Kramar!

Peppad!

Idag har det varit en sån där otroligt härlig dag! Det spritter i varenda cell i min kropp och jag längtar till kvällens stepmuskelpass där jag får ge utlopp för min extra energi.

När jag kom hem satte jag direkt igång med att baka. Vi ska bjuda eleverna på fika sista dagen, och vi vet inte riktigt hur det är med allergier - så nu har jag bakat rutor som är gluten-, laktos- och äggfria! :) Det smakade lite konstgjort och plastigt enligt mina smaklökar, men det får duga :)

Igår fick jag ett avi med posten. Jag hade ett paket att hämta! :D Jag älskar när man ska hämta paket på posten!

Vad kan paketet innehålla?

Jo, det var ju min älskade väska! :D

Imorgon ska vi på påskvandring med klassen. Det kommer att bli hur mysigt som helst! Jag minns själv hur spännande det var. Speciellt när Jesus blev fasttagen och korsfäst! Det ska bli intressant att se dramat med vuxna ögon...

Hoppas att alla har det fint! Kramar!

I will be popular

Alltför ofta tänker jag "Åh, det här ska jag skriva om på bloggen!", men nästan alltid glömmer jag bort det! Det som händer då är att jag antingen skriver om något helt annat - eller så väntar jag tills jag ska komma på vad jag tänkte på.

Nu sitter jag här och kan knappt koncentrera mig, för jag vet att jag alldeles nyss tänkte på något att skriva om! Vi får väl se om det dyker upp i skrivande stund.

I söndags fick vi våra efterlängtade kuddar till soffan! Vi köpte ju en ny soffa för ett tag sen, fast vi fick fel ryggkuddar... Nu har vi äntligen rätt!

Före:

Efter:

Vi är supernöjda! Soffan blev mer stilren, inte lika plottrig och framför allt - skönare! Det enda som saknas är gäster som får komma och provsitta ;) Hint, hint...

Snart är praktikperioden över, vilket känns både tråkigt och skönt. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag känner mig säkrare än någonsin på att jag har valt rätt! Jag blir så lycklig när jag kan tänka "nu är det jobbigt med plugget, men om några få år är det över och jag får jobba med världens bästa jobb!". Det känns tråkigt att lämna alla underbara elever och att jag inte längre kan följa med på deras utveckling.

Nu är snart middagen klar, men innan jag ska äta vill jag visa er en sak. När Eric Saade var med i melodifestivalen tänkte jag "Åh, vad jag känner igen introt!", men jag kunde inte komma på varför... Tack till Linda-Marie som visade mig varför!

Lyssna först på de första takterna i Boney Ms Rasputin:

Lyssna sedan på de första takerna i Eric Saades Popular:

Vad säger ni? Likt eller olikt?

För övrigt hatälskar jag rimmet i början av Erics låt:

Stop, don't say that it's impossible
'Cause I know it's possible

Oh, well. Dags för mat! Tjingeling!

Vicket vick!

I måndags gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut. Jag vikarierade på fritids!

När jag hade slutat med min klass och skulle åka hem till mina så kallade "självstudier" kom en fritidspedagog och frågade mig om jag kunde tänka mig att hoppa in som vikarie. "Eeh... visst..." sa jag och hann inte ens bli nervös för hips vips var jag i fritidslokalen och fick instruktioner om hur jag skulle göra när barnen skulle hem. Jag skulle vara ensam personal från 14.30 - 17.00 med barn och lokal som jag inte alls kände igen. Dessutom har jag aldrig varit på fritids förut! Vad gör man på fritids?

Det visade sig att man leker, gör pärlplattor och ritar. Om man är cool låser man in sig i ett grupprum och har disco!

Allt gick bra och tio över fem satt jag på bussen hem - utmattad men nöjd!

I tisdags gjorde Simon det första testet i gallringen för att bli polis. Det var läsförståelseprov och ett förberedande samtal som väntade. Jag var mer nervös än han. När jag kom hem från praktiken fick jag höra den glädjande nyheten att han hade klarat det! :D Första delen är nu avklarad - men det är mycket som återstår! Håll tummarna att han tar sig in!

Annars är det inte mycket som händer här. Disa är i löpen, grannen har en ljuvlig labradorvalp och våren är här! Hade det inte varit för Disas ålande och kuttrande hade det varit alldeles perfekt! :)

När hon är i löpen orkar hon inte ens leka. Trots att vi har gett henne en leksak som hon älskar!

När jag bläddrade i högen med filmklippen hittade jag denna:

Simon visar hur man kan skära gurka på ett snabbt sätt! Testa!

Tjuvlyssning

För mig som är en Harry Potter-nörd är den här tjuvlyssningen helt fantastisk!

En tjej ~17 sitter med sin familj och väntar på att få gå ombord på flygplanet. Hon läser på en av tv-skärmarna där de visar information om fängelset Alcatraz.
Tjej 1: Men det är fel, det finns visst folk som har rymt från Alcatraz.
Tjej 2: Ja, det var väl där Bellatrix Lestrange satt?

 Bild på Alcatraz

Bild på Azkaban och på Bellatrix Lestrange.

För er som inte riktigt förstår... Bellatrix Lestrange är en fiktik karaktär i Harry Potter som rymmer från fängelset Azkaban - inte Alcatraz

Nu är det dags för träning! Vi hörs! :)

Mys

Jag är inget jättestor fan av att vara ensam. Det är någonting jag har märkt efter att ha varit sambo i drygt ett halvår.

Men inte deppar jag för det! Istället för att känna mig liten och ensam i vår gigantiska säng tog jag sängkläderna, drog dem över soffan och sov där istället! :) Jag tvättade bland annat sängkläderna igår, och jag är värdelös på att bädda lakanen... Jag måste nämligen lägga mig över halva sängen för att nå, men ändå blir det dåligt. Så istället för att bädda sängen bäddade jag soffan :) Det var hur mysigt som helst!

I morse låg jag med ett tänt ljus, en kopp te och såg på nyhetsmorgon. Inte illa!

 Snart kommer Simon hem, så jag ska städa lite och göra det fint!

Hoppas att ni har en mysig söndag och kom ihåg att njuta!

Hehe

Jag var kanske lite taskig igår... Jag blandade ihop sanningen med ett aprilskämt. Förstod ni det?

Huvudvärken i torsdags - sant
Simon började klockan sex - sant
Assistenten var ledig - sant
Vi lurade eleverna - sant
Min handledare hade fått magsjuka - falskt
Allt som handlade om kaos och magsjuka - falskt

Lite tråkigt aprilskämt, men jag ville testa ;) Ni som har tyckt synd om mig - tack för omtanken!


Gick ni på något annat skämt?

Jag blev inte ens utsatt för något skämt som jag kunde gå på! Kändes lite tomt... Jag blev ju grundlurad för fem år sen (ja, mamma och pappa, jag var bara 15 år) när mamma ringde och låtsades vara en gammal tant som ville sälja sin moppe!

Eller... jag blev halvt utsatt för ett skämt.

När eleverna skulle gå på rast hörde vi rop från korridoren "det är en polisbil här!!" och jag svarade "och det är en polisbil utanför det här fönstret också!" och pekade på ett fönster som fanns i klassrummet. Jag tänkte inte mig låtas luras ;) Några tjejer sprang till fönstret som jag pekade på och jag skrattade "april, april!". Tjejerna gav mig onda blicken och gick ut till korridoren. Jag städade lite i klassrummet (dvs suddade tavlan) och när jag gick ut i korridoren så jag till min stooora förvåning att det stod en polisbil utanför fönstret. Jag skämdes i min ensamhet.

I morse åkte Simon till Piteå. Hans farfar fyller 90, så han åkte för att gratta honom. Jag ska tillbringa dagen med tvättning, städning och sedan sällskap med Tomas och Sofia :)

Hoppas att ni har en fin lördag! Kramar!

Kaos på hundrade inlägget

Just nu läser ni mitt hundrade inlägg här på bloggen. Inte illa va?

Igår kom jag hem med världens huvudvärk. Jag drack en stor kopp kaffe och svalde en ipren. En kvart senare slocknade jag i soffan. När Simon kom hem vaknade jag till... Huvudvärken hade släppt lite, men när jag ställde mig upp blixtrade till framför högerögat och jag var tvungen att lägga mig ner igen. Simon var gullig och lagade middag åt mig :)

Efter lite tv-tittande bestämde vi oss för att göra en tidig kväll! Klockan nio låg vi i sängen, kvart över snarkade jag!

Simon började klockan sex i morse, stackarn, och när han började arbetspasset vaknade jag. När jag duschade ringde min mobil... Lite halvklantigt stapplade jag ur duschen och svarade med knarrig röst "haaallååå...?". Haha, jag hade ju inte pratat på flera timmar och min röst var gaaaanskaaa hes ;) Det var min handledare som ringde. Hon hade fått magsjuka! Jag fattade inte riktigt allt hon sa, det var något om att dom inte fick tag i vikarier, men hur som helst lovade jag att vi (jag och Anna) skulle ta hand om barnen! Dom går ju bara till 10.30 på fredagar...

Det finns en kille i klassen som är i behov av en assistent. Denna assistent har varit ledig torsdag och skulle även vara ledig idag. Killen fungerar inte ihop med vikarier och nya människor, så min handledare har tagit hand om honom medan jag och Anna har haft klassen. Men... idag var ju handledaren sjuk... Nåväl, det får gå som det går, tänkte jag.

Första lektionen gick bra. Vi berättade för eleverna att de skulle få gå en och en till klasserna 4-6 och läsa högt ur en engelsk bok. Vi såg paniken i deras ögon, men de accepterade ändå uppdraget. Efter några minuter kunde vi inte hålla oss för skratt längre så vi sa "April, april" och de utbrast i ett gemensamt "Meeen ååååh"

Andra lektionen blev det kaos. Fullkomligt kaos. När eleverna stod i hallen och tog av sig ytterkläderna (de hade varit ute på rast) var det en elev som började spy. Hon hade tydligen också fått magsjuka... Jag och Anna tittade på varandra. Det var ingen som ville torka upp spyan. Anna var jättesnäll och tog på sig att torka upp det (TACK!). Men... eleven var ju sjuk och behövde komma hem. Jag satte igång resten av klassen med deras matteböcker, sen fick jag springa omkring och fråga andra lärare om hur jag skulle göra. Det var en lärare som hjälpte mig att hitta numret till pappans jobb, så jag fick ringa dit och be honom komma och hämta flickan. Som jag har skrivit tidigare så hatar jag att ringa till okända människor... Nu fick jag verkligen träna på det!

Läraren som hjälpte mig stannade med flickan och de gick in på toaletten medan de väntade på pappan. Jag rusade tillbaka till klassrummet... Där var det kaos! En kille stod på bordet, två tjejer bråkade och killen som behöver en assistent hade fått ett utbrott. Anna hade precis torkat upp allt och höll nu på att lugna ner killen med utbrottet. Jag försökte lugna ner resten av klassen, men de var som två-åringar i trotsåldern! Efter många "Hörrni! Lugna ner er!" gav jag upp och gick ut från klassrummet. Jag tänkte "aldrig att jag ska bli lärare!" och var nära till tårar. Anna hade lugnat ner killen och tillsammans kunde vi till sist få tyst på eleverna! Då var dagen (som tur var) slut och vi kunde åka hem!

Det har varit kaos idag och jag är så glad att vara hemma i lugnet. Jag vet ju innerst inne att detta inte hörde till vanligheterna, så även om det var en jobbig dag så kommer jag att fortsätta! Dock är jag orolig för magsjukan...

När jag kom hem möttes jag av en mysig och kelig Disa. Jag tog fram kameran och spelade in... Ni ska få se hur hon följer vartenda steg jag tar :) Hon är så söt!

Hoppas att ni har en bra dag och inte blir lurade allt för lätt! ;)