fredag 30 mars 2012

Plingeling

En illustration av Jan Stenmark får visa mina känslor som jag hade idag när jag, ganska stressad, cyklade mot Universitetet och försökte sick-sacka mellan alla människor som struntar i gå-på-vänster-sida-regeln och upptäckte att min ringklocka hade gått sönder:
 Min ringklocka har gått sönder, men jag kör hellre på folk än säjer "plingeling"

När jag bodde i Piteå använde jag nästan aldrig ringklockan. Jag minns inte ens att jag hade en. Huvudanledningen till varför jag aldrig använde den var förmodligen för att det inte var så mycket folk ute på cykelvägarna. Under en cykeltur till stan (en sträcka på ca fem kilometer) mötte man ungefär tio medtrafikanter. De man mötte höll sig på sidan om vägen och de grupper som var fler än tre personer gick aldrig på bredden. Här i Umeå har jag knappt hunnit till Ålidhem innan jag har mött tio personer. Dessutom verkar Umeåborna helt ha glömt bort att man ska gå på vänster sida och inte flera personer i bredd.

De som lyckas irritera mig, oavsett om min ringklocka fungerar eller ej, är föräldrar med barnvagn. De ska gå bredvid varandra, eftersom båda vill se barnet. Ska de irritera mig ännu mer har de ofta med en hund som får springa bredvid vagnen, löst kopplad. Hur ska man ta sig förbi dom här? Plingar man så väcker man kanske barnet. Hostar man kanske man verkar förkyld, och förkylda människor är livsfarliga för bebisar. Man har inte plats att cykla förbi, så jag har två alternativ:
1. Cykla i deras långsamma gångtakt.
2. Cykla ner på bilvägen och trängas med lastbilar, taxibilar, bussar och andra galna bilförare.

Kompisgäng som går i bredd, gestikulerar vilt, någon går med en cykel och en annan skriver ett sms - dom är också riktigt irriterande!

Idag skulle jag cykla förbi ett gäng snygga tjejer, med högklackat, superstylat hår, pälsjacka och skrika röster. De var fyra stycken som gick i bredd och jag kom susandes bakom dom. Det var nerförsbacke och jag var som sagt stressad. Jag tryckte på ringklockan men inget ljud kom. Jag tryckte ännu hårdare och försökte bromsa. Bakdäcket låste sig och jag tvingades ner i diket. Jag råkade nudda en tjejs arm med mitt styre, varpå jag får höra "amenasså, ser'e för liksom!". Lite generad tänkte jag tanken att jag skulle ha sagt "plingeling", men det kändes inte riktigt rätt, inte som jag. Dessutom tycker jag att tjejerna skulle ha hållt sig på vänster sida och inte blockera hela vägen.

Nej, jag cyklar faktiskt hellre på folk (eller ner på vägen/diket) än säger plingeling.

lördag 24 mars 2012

LöNi *

Jag ställde upp i pappersflygplanstävlingen. Det var två deltävlingar:
1. Flyg så långt som möjligt
2. Ha flygplanet svävande i luften så länge som möjligt

Det gick inte så otroligt dåligt för mig... jag kastade ungefär 13 meter, och det var klart mycket bättre än majoriteten :) Den andra deltävlingen var jag inte med i, jag kände att jag hade gjort tillräckligt :) Desto bättre gick det för Simon som kom tvåa i båda tävlingarna. Han kastade 16 meter och hade den svävande i 5.8 sekunder! Tyvärr räckte det inte... Men en kille slog svenska rekordet i att ha planet svävande i luften - 8.20 sekunder! Om ingen klår det rekordet så får han åka som Sveriges representant till Salzburg och tävla i VM. Inte illa kastat! Tv4 Västerbotten var där och filmade lite, så om ni vill se två snyggingar vika pappersflygplan så får ni kolla in det på Tv4 Play (det sändes i torsdags, 22.30).

Efter pappersflygplanskastningen for jag vidare till Iksu för att börja mitt nya jobb. De första två veckorna kommer vi vara dubbelbemannade, för att senare jobba ensamma. I torsdags jobbade jag med en gammal kurskamrat, så det var trevligt. Vi hade inga barn de första timmarna, så vi pratade, pysslade på med namnlappar och sånt, och hade det ganska lugnt. Men sedan kom det barn... Inom en kvart hade vi sex söta barn, så vi såg på film, byggde lego och spelade spel. Sedan kom föräldrarna och vi slutade. Det känns som ett toppenjobb!

Igår hade jag tänkt sitta på biblioteket hela dagen lång, men på torsdagskvällen ringde de från min praktikskola och de frågade om jag kunde tänka mig att vikariera i en förskoleklass. Så igår fick jag leka med ännu mer barn. Jag byggde lego, lekte StarWars, ritade, var ute och tjänade pengar. Tyvärr kunde jag ju inte plugga som jag hade tänkt, så nu sitter jag här på biblioteket en lördagsförmiddag och ska skriva tills fingrarna blöder. Typ. Eller åtminstone till klockan fem.

Förresten, kortisonkuren är ett mirakel! Allt eksem är borta, nu har jag bara kvar ärr som förhoppningsvis bleks i takt med tiden. Jag tänkte ta ett foto för att visa er, men det syns inte hur fint det är, så jag väntar tills jag kan visa er på riktigt. Jag blir lite irriterad när jag tänker "varför gick jag inte till en läkare tidigare?" och "varför skrev inte läkarna som jag har träffat ut den här salvan på en gång?", men, man blir inte lyckligare av att vara irriterad!

Ha en fin lördag och njut av våren!


*Förklaring till rubriken: Igår fick jag en teckning av en flicka i förskoleklassen. Hon frågade efter mitt namn, sa stolt att hon kunde skriva det och gav mig sedan en teckning där det stod LöNi. J:et var bak och fram, mitt uttal av "e" låter tydligen som "ö", ett stort N och till sist ett i. Jag blir så lycklig av barn!

torsdag 22 mars 2012

Flyg fula fluga flyg

I julas hade min familj en trevlig tävling. Vi vek pappersflygplan och kastade omkring det i huset. Vissa plan gjorde volter, landade i lampan och gjorde störtdykningar rakt ner i blommkrukorna.

I morse vek jag och Simon lite pappersflygplan, bara för att öva lite. För vet ni vad? Idag ska vi försöka kvala in i pappersflygplans-vm! Haha, jag har inte riktigt bestämt mig än om jag ska vara med (för mina plan flög baklänges i julas...), men jag ska definitivt komma och heja på Simon! :)

Idag börjar jag mitt första pass på Iksu Barnpassning. Känns lite overkligt men otroligt roligt! Hoppas det kommer lite barn :)

Och på tal om jobb... Igår ringde hemtjänstchefen mig och erbjöd mig sommarjobb på hemtjänsten i Piteå! :D Hurra för det!

Jag tänkte plugga idag, men jag hamnade i badkaret med ett avsnitt Desperate Housewives. Inte så illa :)

måndag 19 mars 2012

Mission: Impossible?

Jag gav ett löfte till Simon. Om han for till en optiker (efter att ha hört han klaga på spänningshuvudvärk i flera dagar) skulle jag fara till en läkare för mina utslag på armarna. Ett par dagar senare var han hos optikern.

I torsdags for jag till vårdcentralen (som har drop-in), men dom hade fullt och bad mig återkomma. Jag hade inte tid i helgen på grund av besök och andra festligheter. Men idag, idag var det dags.

Jag fick sitta två timmar innan jag fick träffa en läkare. Han läste i mina journaler att sist jag hade gått dit trodde läkaren att jag hade skabb. Den nya läkaren skrattade nästan, eftersom mina utslag inte alls har symptomen på skabb. Hursomhaver, han kollade lite snabbt med lupp, frågade frågor, jag frågade frågor... Till sist kom läkaren fram till att jag har en svårbehandlad eksem, och han vet inte varför jag har det, men det kan komma och gå från år till år. Jag fick en stark kortisonkräm som ska smörjas två gånger dagligen och ungefär en gång i timman ska jag smörja med mjukgörande. Nu baske mig ska jag se förändring!

För att hålla mig motiverad med smörjningen ska jag ta lite bilder på armarna, så att jag lätt ser om det blir bättre. Så här ser det ut nu - dag 1:

Höger arm:

Vänster arm:

Läkaren förstod varför jag föredrog långärmade tröjor, men han bad mig använda kortärmat så mycket som möjligt. Skulle jag ha långärmat så skulle jag helst ha blusar, skjortor eller något annat som inte luddar av sig. Det var iallafall skönt att höra att utslagen troligtvis inte beror på allergi, så jag kan gosa med katten, duscha, äta karmin, diska...

Nu är det dock dags för ett annat mission - plugg!

Ha're fint sa kaninen!

torsdag 15 mars 2012

Smaskigheter

Igår fick jag veta lite mer om mitt extrajobb, och jag kan konstatera att jag har nog det bästa extrajobb man kan ha. Kolla här:

* Jobb 1-2 kvällar i veckan, 4 timmar per gång
* OB är inbakat i grundlönen = högre lön
* Vi får Iksukläder
* Jag kommer jobba varje onsdag 15.30-19.30, vilket är perfekt eftersom jag alltid tränar på Iksu på onsdagar klockan 20.00
* Jobbet består av att passa barn medan föräldrarna tränar
* Alla mina kollegor och min arbetsledare är supertrevliga och det kommer bli roligt att jobba ihop
* Jag får vara med barn

Så. Är det inte det perfektaste jobbet jag kan ha? Jag blir så stolt, för jag fick veta att det hade varit 160 sökande... och dom valde mig! Något bra måste jag ju ha gjort :)

Idag tänkte jag läsa kurslitteratur hela dagen, men jag fastnade vid Zelda. Det är så spännande nu! Jag vet inte riktigt om jag vågar erkänna det här, men Skyward Sword är snäppet bättre än Ocarina of Time. Det betyder att Skyward Sword är sjukt bra!

Nu är jag lite i valet och kvalet om vad jag ska göra resten av dagen... ska jag städa? Baka? Plugga? Bada?
Jag får se helt enkelt. Allt känns mycket roligare nu, när jag har fått jobbet! Jag kan tänka "åh, vad tråkigt att städa... men jag har fått ett jobb!"

Ha en bra torsdag!

onsdag 14 mars 2012

Till mamma:

Före:

Efter:

Jag känner mig härligt vårfräsch! :)

I morse lämnade jag in ett skolarbete och nu väntar jag på en föreläsning. Sen blir det full rulle: föreläsning, grupparbete, introduktion av extrajobbet och sedan mitt onsdagspass på iksu. Jag kommer hem efter halv tio, så då är jag förmodligen lite hungrig och tjurig. Men så kan det gå om man vill ha ett jobb! :)

måndag 12 mars 2012

Lika som bär

När jag såg Melodifestivalen i lördags insåg jag en sak. Thomas G:son är väldigt lik en sliten Lucius Malfoy (från Harry Potter).



Det är såklart håret som gör det, men jag ser ändå likheten!

På tal om hår... Idag har jag spenderat två och en halv timma hos frisören. Jag ville jämna ut min hårfärg och kanske göra det lite ljusare. Frisören tvättade, avfärgade, färgade hårbotten, lade i ljusa slingor, tvättade, nyanserade, tvättade en sista gång och sedan stylade det. Jag kunde inte ha blivit så mycket nöjdare! 

Idag tänkte jag plugga, men det var så fint väder ute så jag ändrade mina planer till: långpromenad i solen. Efter ca tio minuters stapplande i blåsten vände jag hemåt och ska spela lite Zelda. Plugget får helt enkelt vänta till imorgon. Det här är min dag, och jag njuter!

måndag 5 mars 2012

Ja jag är lycklig!

Idag har jag sjungit på den här låten:
Kan ni gissa varför jag har sjungit den låten hela dagen? Jo, jag är så lycklig för jag har fått ett jobb! Ett riktigt bra extrajobb som jag verkligen ville ha!

Jag ska jobba kvällar och helger som barnpassare på Iksu. Tänk er typ ett fritids där föräldrar kan lämna sina barn, 3-9 år, medan de tränar. Där är alltså jag och leker med barnen. Helt fantastiskt!

En stor fördel med jobbet är att det tvingar mig till att strukturera mitt plugg på så sätt att jag gör bort allt så fort som möjligt. Dessutom är ju jobbet på träningsanläggningen, så nu har jag inga ursäkter till att inte träna!


Ja, jag är lycklig! Ja, jag är lycklig! Ja, jag är lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag... jag är lycklig! Ja, jag är lycklig! Ja, jag är lycklig hela långa veckan ut!

Apropå hela långa veckan... varför är inte söndag inkluderad i "hela långa veckan"? Är söndagar en ickedag som inte finns? För mig är söndagar visst en dag, och jag brukar vara ganska lycklig då med. Speciellt nu, med jobbet och allt!

Ps. Grattis på födelsedagen!

lördag 3 mars 2012

Oväntat besök

Jag gav upp kärleksmums och gjorde Gula kakan istället. Blev rätt så lyckat! Jag märkte att man aldrig är lika populär i ett lärarrum som när man kommer med en låda hembakta kakor.

Igår fick jag vikariera på fritids direkt när mina elever hade slutat. Det blev alltså jobb mellan 10.30 och 18.00, så det blir bra med extrapengar! :) Det är rätt så mysigt på fritids. Jag satt och spelade Fia med knuff, buggade med en liten tjej och bjöd på lite extrafika till de barn som stannade längst. Det är inte alls illa på fritids, men samtidigt är jag väldigt glad att jag ska vara lärare! De har ju sportlov nu, till skillnad från fritidspedagogerna som jobbar...

Igår när vi lagade mat plingade det på dörren. Han som stod utanför ryckte lite i dörren, men vi hade det låst, så han fick vackert vänta tills vi öppnade. Då Simon öppnade dörren tog den okände killen ett steg in mot lägenheten, kollade förvirrat på mig och Simon, kollade in i lägenheten och till slut kollade han på namnskyltarna på dörren. "Nämen, det är ju fel lägenhet!". Simon sa åt killen att han gärna fick komma in, men killen skrattade och gick sedan in i rätt ingång. När killen var utom synhåll brast jag och Simon ut i skratt! Tänk om vi hade haft olåst och killen hade kommit in i lägenheten, tagit av sig skorna och märkt alldeles för sent att han var i fel lägenhet! Så snopet!


Ikväll ska Simon på sittning, så jag ska vara ensam i lägenheten, och det var längesen ska jag säga! Känns ganska skönt faktiskt. Jag har köpt mig lite godis, ska se melodifestivalen och sedan ska jag tappa upp ett bad och se en tjejfilm! Vi har haft alla helgerna uppbokade sedan mitten av januari, så det ska bli skönt att göra ingenting.
Cliffs of Moher, Irland

torsdag 1 mars 2012

Baka kaka

Jag har haft den värsta träningsvärken någonsin. Varenda liten muskel mellan varje litet revben har gjort ont. Jag har inte kunnat skratta, inte kunnat hosta, och så fort jag ska sätta mig ner eller ställa mig upp får jag ta hjälp av mina armar och liksom trycka mig upp ur stolen.

Igår var jag, trots träningsvärken, på stepmuskel. På grund av blodgivningen hade jag inte lika mycket ork i musklerna och mjölksyran var nära. En sak som var bra med träningsvärken var att jag insåg att man använder magmusklerna så sjukt mycket, även om man står och kör vanliga biceps curls. Armhävningarna har aldrig varit lika jobbiga som igår, mest bara för att magen inte orkade hålla upp sig själv.

När jag cyklade hem kom mjölksyran i benen som ett brev på posten. Av ren vilja trampade jag på de sista metrarna, och så fort jag kom hem innanför dörren la jag mig pladask på golvet. Jag var så trött och slut att jag egentligen ville gråta, men min kropp såg allt som ett stort skämt och helt plötsligt får jag ett skrattanfall. Det var så roligt, men det gjorde så ont i magen, och ju mer jag skrattade desto ondare gjorde det, och ju ondare det gjorde desto mer skrattade jag. Knepig cirkel det där.

Imorgon är det min sista praktikdag, så igår bakade jag kärleksmums. Receptet verkade jättebra, så jag satte igång. Allt gick bra, och smeten smakade gott! Medan kakan var i ugnen lagade jag och Simon middag. Exakt samtidigt som äggklockan för kakan ringde, ringde ett annat alarm på min telefon. Jag och Simon skrattade litegrann och pratade om hur häftigt det är när oväntade saker sker exakt samtidigt. När middagen var klar kände vi hur det luktade bränt. KAKAN! Jag tog ut den, och den var alldeles svart i kanterna och på ovansidan. Jag skar bort det brända och konstaterade att det som inte blev bränt går att äta. Det var ungefär här jag for till Iksu på dödspasset.

När jag kom hem igen var jag som sagt supertrött, men jag var ju tvungen att göra klart kakan. Glasyren skulle göras, och medan jag gör den inser jag att jag har kvar ungefär en tesked för lite kakao och en halv deciliter för lite florsocker. Men jag kunde ju inte sluta nu, så jag fortsatte att göra min glasyr. När det var dags att hälla på glasyren ser jag att det inte alls räcker... Inte ens hälften av kakan var täckt av glasyr när kastrullen var tom (och då var ändå en stor del av kakan bortskuren). Suck.

Simon försökte trösta mig och skulle smaka kakan. Han tar en stor tugga, blir tyst i några sekunder innan han får upp munnen och säger (med munnen full med kaka): "kakan fordrar ganska mycket mjölk...". Jag tog en liten tugga, men det kändes som att kakan svällde i munnen och återigen fick jag ett skrattanfall. Jag var så trött, hade ont och hade precis gjort världens misslyckade kaka. Inte min bästa kväll...

Annars var gårdagen bra. Jag fick vikariera på fritids på eftermiddagen. Idag har vi haft skiddag, så jag har åkt skidor med alldeles för korta stavar. Ikväll ska jag och Simon på massagekurs och lära oss nacke/axlar. Imorgon är min sista praktikdag, men barnen blir inte av med mig så lätt... Jag ska nämligen vikariera på fritids igen, och imorgon är jag kvar tills alla barnen har åkt hem. Känns helt okej :)