onsdag 31 oktober 2012

Simma lugnt

Igår jobbade jag på barnpassningen, och när jag väl var på iksu så tänkte jag simma lite efter jobbet. När jobbpasset var slut kunde jag inte sluta tänka på hur mysigt det skulle bli att få krya ihop i soffan, ha en filt, tända ljus och dricka te samtidigt som man hör regnsmattret mot fönstret. Men andra delen av hjärnan var lite bättre på övertalning."Kom igen, simning är ju jätteskönt!", "Supereffektiv träningsform!", "När du har simmat - då kan du mysa med gott samvete!".

Så där stod jag i omklädningsrummet och tog på mig baddräkten, peppade mig själv och intalade mig om hur skönt det skulle bli att få simma.

Jag kom i simbassängen klockan 19.40. Det var kallt och inte alls så skönt. Men jag lovade mig själv att en halvtimma utan paus var superbra!

Ungefär såhär gick mina tankar under den följande halvtimman:
19.45 - Åh, herregud. Har det bara gått fem minuter? Inte en chans att jag håller ut i tjugofem minuter till!
19.50 - Har det bara gått tio minuter? Det är ju... ja... ett halvt avsnitt av vänner utan reklam. Typ ingenting alltså. Det känns som minst det dubbla. Äh, jag simmar tio minuter till, då har jag simmat tjugo minuter. Det är väl bra?
19.55 - Oj. Redan en kvart!? Vart tog tiden vägen? Klart som korvspad att jag orkar en kvart till, jag är ju knappt trött!
19.57 - HAR DET BARA GÅTT 17 MINUTER!? Jag kommer ge upp snart... 20 minuter sa jag, det blir bra. Då är klockan åtta, det är jämn och fint.
20.00 - Börjar simma mot stegen för att gå till duscharna när 20 kvinnor kommer från ett aquapass och ska dela på de fem duscharna. Jag kommer få stå och vänta på duscharna i tio minuter, lika bra jag simmar på.
20.05 - Undrar hur noggrant alla duschar? Dom borde väl vara klara snart? Snälla? 
20.10 - Seriöst, har jag redan simmat en halvtimma utan paus? Det gick ju superfort! Lätt att jag gör om det här snart igen!

Simningen var en pina under själva simningen. Jag tycker det är så långtråkigt! Om man simmar med någon så kan man ändå inte prata, så det är lika bra att simma själv. Men då är man där, i tystnad, och simmar fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Men efter simningen var jag så nöjd över mig själv! Det var ju ganska skönt ändå. Simma av sig överskottsenergi, ingen som pratar om saker jag inte vill höra, en tid för mig själv och mina tankar.

En sak hela jag är överens om är att det kommer bli mysigt att få komma hem till Piteå i helgen! Imorgon tar jag bussen och får stanna hela helgen :)

torsdag 25 oktober 2012

Baka kaka och tvätta kött

Förra onsdagen hände något som satte mig och Simon i en liten chock. Ni som är känsliga kan sluta läsa typ nu.

Det var dags för tvättning. Egentligen orkade vi inte, men det var helt enkelt dags. Vi bestämde oss för att om vi skyndar oss så går det fort, och när det går fort känns det knappt att det är jobbigt. Vi sprang ner till tvättstugan och gick till våra bokade maskiner. När vi kom dit var våra maskiner fulla, men tvätten var avslutad så vi började sortera vår tvätt medan vi väntade på att tvättens ägare skulle komma. Mitt under vår sortering kom kvinnan och plockade ut sin tvätt. I ena maskinen var det en stor matta och i den andra var det några skor. Jag och Simon var fortfarande inställda på att göra det fort, så vi satte snabbt in vår tvätt i maskinen utan att kolla i den (som vi annars alltid gör!). När ena maskinen var nästan proppfull skulle jag bara snurra till den för att se om vi hade råkat lägga i något färgat plagg (vi tvättade våra vita lakan och underkläder). När jag gör snurren händer det som fick oss att må så fruktansvärt illa. Det ramlade ut något som i en första anblick ser ut som beiga sockar, men när jag plockar upp saken (med en hårnål!) ser vi att det är kött! Rått, halvkokt, blodigt kött! Ganska stor bit, kanske 10x3 cm. Vi tömmer genast maskinen och upptäcker att det är fler små köttbitar i maskinen och vid gummilisten, där vattnet sprutas in/ut, är det igentäppt med köttslamsor och blodvatten! Det var så fruktansvärt äckligt att jag nästan har minnesluckor från hela kvällen. Vi hade alltså haft vår tvätt i kött, blod och äckel!

Vi började först skratta. Mest bara för att det kändes som att det här är inte sant. När verkligheten sedan kom ifatt oss började vi hurvas, andas fortare och en klump växte sig i våra magar. Vi ringde kvartersvärden, men hon kunde inget göra för hon slutade precis. Vi, precis som alla andra svenskar, var för fega för att konfrontera kvinnan som tvättade innan oss, så vi lämnade bara en lapp där vi skrev "Använd ej denna maskin!" och la köttbiten bredvid.

Därefter är kvällen lite i ett töcken. Jag tror vi for till Ica Maxi och handlade, jag minns att vi stod vid frysdisken och ingen av oss var särskilt peppade på kyckling eller någon annan typ av rå kött.

Jag minns däremot att vi for till Umeå flygplats och hämtade Sofia! Hon hade en kursdag här i Umeå, så hon bodde hos oss :) Superkul! På fredagen bjöd hon oss på Costas. Jag och Simon har bott här i två år, och ändå har vi missat Costas? Fantastiskt gott bröd med gräslöksaioli. Eller hur Sofia?

Vi såg några filmer, åt gott på lördagen också, och på söndagen blev det en promenad i det fantastiska höstvädret! Mysigt att få rå om Sofia, det är inte alla dagar hon är här :)

Annars då? Jo, vi har kommit över kötthändelsen. Igår var vi nere i tvättstugan igen och tvättade våra kläder. Jag kan erkänna att det verkligen var dags! Innan tvätten kollades maskinerna noggrant, och tvätten tvättades med förtvätt. Bara för att vara på den säkra sidan. Jag har bakat perfekta cookies, knapriga på kanterna fast sega i mitten och stora chokladbitar som sticker upp. Jag och en klasskompis har ett grupparbete, men vi har jobbat så bra att vi har haft helg sedan i tisdags. Inte illa! Jag har köpt the sims 3 till macbooken, så jag spelar så fort jag har tid och datorn är ledig.

I våras sprang jag en hel del. Under sommaren var jag ut ett par vändor, men man kan väl säga att jag la av. Men idag var det dags igen! Och oj vad jag imponerade mig själv. Dels det faktum att jag gav mig ut, men även att jag sprang 30 minuter, ganska högt tempo utan paus! För att inte ha tränat på flera månader måste jag säga att det var riktigt bra för att vara jag :)

Nu ska jag äta en fantastisk cookie, spela lite sims och sen se Hela Sverige Bakar - den enda program jag följer slaviskt på tv! :D

måndag 15 oktober 2012

Jenny kan!

Det är inte så pjåkigt att skriva hemtenta när man har en fin sambo som kommer med bananchokladsmoothie med sugrör!

Har bara kvar lite ihopknytning och en referenslista, sen är jag klar!

I våras köpte vi ett ljudsystem, en avancerad sak med tusen knappar och inställningar. Den har fungerat toppenbra till för några dagar sedan när den valde att inte fungera längre. Eller, den fungerade när man lyssnade på musik, såg film eller spelade tvspel, men den ville inte sända ut tv-ljudet. Simon kopplade, kopplade, läste instruktionsboken från pärm till pärm, provade lite konstiga kopplingar, installerade om allt och gav till slut upp. Jag sa redan i våras att jag vill ha en så enkel apparat som möjligt - man ska kunna slå av och på, höja och sänka volym och sen får det vara bra! Annars hjälper jag inte till om det tjorvar.

Men när Simon hade hållit på i över fem timmar (på två dagar) med ljudsystemet så beslöt jag mig för att hjälpa till. Jag har sedan tidigare blivit lite hånad (eller är det bara av avund?) för mina magiska kopplarfingrar! Jag kan ingenting om teknik och sånt, men jag får helt enkelt saker att fungera. Oftast på det mest oväntade sättet. Så vad tror ni hände med vårt ljudsystem? Jo, det fungerar igen! Tadaaaa! (Jag har ingen aning om hur, men jag fick det att fungera! Kanske ska sadla om till tekniker, kopplare eller nåt sånt!)

Sista rycket nu! Heja, heja!

Höstrusk

I torsdags köpte jag mig äntligen en ny cykel! Kändes väldigt tråkigt att ens behöva köpa en ny, eftersom jag älskade min gamla. Men, det var dags och jag hittade en jag gillade väldigt mycket! Eftersom min förra cykel var värd 3500 kronor, så fick jag köpa en för ungefär samma pris för att få ut allt på försäkringen (minus självrisk). Den nya cykeln kostade 3499, så det var helt enkelt givet att den skulle bli min! Att den egentligen är värd över 6000 och att jag köpte den på höstrea är en annan sak :)

Nu har jag iallafall tagit kort på cykeln, skrivit upp ramnummer, och satt in kvitton och garantier i en pärm. Allt ifall den skulle bli stulen... Fast nu håller vi tummarna på att jag får ha kvar den här!

I lördags välkomnade vi dels Anna och Daniel, men dels hösten. Jag har länge gått och "sörjt" sommaren och liksom väntat på att värmen ska komma tillbaka en sista gång. Men nu är det färdigsörjt, nu är det dags att omfamna alla färger, lyssna lövprasslet när man går och storkonsumera värmeljus! Jag och Simon bakade morotsbröd och kokade en värmade linssoppa. Receptet till soppan har jag skrivit här! Receptet till morotsbrödet hittade jag på internet, men ändrade lite så att det skulle passa vår smak och vårt skafferi. Det var superenkelt att göra, det enda som är jobbigt är jästiden men då kan man ju lika gärna göra nåt annat (typ koka soppan). Dessutom var brödet väldigt gott, och det lämpar sig väl att rosta eller värma lätt i micron :)

För 24 bullar:

* 1 paket jäst för matbröd
* 50 gram smör
* 5 dl vatten
* 1,5 tsk salt
* 1 dl vetekli
* 1 dl solrosfrön eller kärnor
* 0.5 dl linfrön
* 4 rejäla nävar rivna morötter. Jag rev på största, men går säkert minst lika bra att riva mindre!
* 3 dl grahamsmjöl
* 6-8 dl vetemjöl (fast jag tror jag använde närmare 12...)

1. Börja med att smälta smöret i en kastrull. Tillsätt sedan vattnet och värm till kroppstemperatur. Smula jästen i en bunke och häll över smörvattnet och rör tills jästen har lösts upp.
2. Rör ner salt, vetekli, solrosfrön, linfrön och morötter i bunken
3. Ta hjälp av en assistent (antingen en sån man sätter i väggen eller typ en lillasyster) eller elvisp fast med degkrokar och kör samtidigt som du häller ner lite vetemjöl i taget. Kör tills smeten blir en degklump (tänk bulldeg) och inte känns så klibbig. Var inte rädd att ta för mycket mjöl, jag använde som sagt nästan dubbelt så mycket.
4. Strö lite mjöl över degen, sätt över en bakduk och låt jäsa i 30 minuter.
5. Efter jäsningen: häll ut degen på en mjölat bord och knåda ordentligt så att jäsbubblorna trycks ut. Dela sedan degen i 24 lika bitar och gör runda bollar av dom. (Mitt personliga tips: skär degen i halvor - först i två halvor, halvera halvorna och sedan halverar du dessa halvor.., då blir dom mycket jämnare i storlek än om man gör som jag gjorde - tar till ögonmått). Sätt bollarna på en bakplåtspapperstäckt ugnsplåt och låt jäsa i 20 minuter. Sätt igång ugnen på 225 grader.
6. Grädda i mitten av ugnen till dom fått färg och verkar klara. För mig tog det ungefär 18 minuter.

FÄÄÄÄRDIGT!

En fantastisk höstmiddag om jag får säga det själv.

Idag sitter jag däremot med en hemtenta som ska in i morgonbitti, så det lär väl bli några morotsbröd i magen om jag känner mig själv!

onsdag 10 oktober 2012

Disa, feber och nypon

Igår hade vi en riktig Disa-dag. Vi har pratat om de första dagarna vi hade henne, vi minns olika saker hon har gjort och vi har myst på hela dagen lång!

Första gången vi såg henne var på ett foto på Blocket. På bilden var det fem kattungar: två gula, en grå, en svart och en sköldpaddsfärgad. Då vi såg fotot valde vi den sköldpaddsfärgade, eftersom det är en otroligt fin färg på katter! När vi åkte och att kolla på de söööööta ungarna fick vi veta att den sköldpaddsfärgade var tingad. Men alla andra var lediga. Tolv-veckors kattungar är bland det sötaste jag vet, och jag fick helt ärligt ont i hjärtat när jag fick hålla i dom. De var så söta att jag trodde jag hade dött.

Fyra ungar var alldeles galna, klättrade på stolar, sprang omkring och pep. Men en katt låg ihopkrupen och sov. Det var vår Disa. Vi kände det direkt. Vi tog henne, men vi hade ingen transportbur så jag höll henne innanför min jacka hela bilvägen hem.

En sak jag minns från de första dagarna var hur hon jagade några skator som var utanför fönstret. Hon stod på ryggstödet på en stol, vickade på stjärten och satsade ett ordentligt hopp mot skatorna. Problemet var bara att mellan Disa och skatorna fanns det ett fönster. Hon har aldrig mer jagat skator som är utomhus. Inte skator som är inomhus för den delen heller.

En annan sak jag minns var första gången vi fick henne att äta nåt annat än bara torrfoder. Det var russin som gällde! Jag skrev om det här. Nu för tiden springer hon till köket så fort vi sätter oss för att äta. Hon sitter bredvid oss, lägger huvudet på sned och ser söt ut. Om det inte fungerar så kan hon sätta framtassarna på någons ben, ge ifrån sig ett litet piiip och se - om möjligt - ännu sötare ut. Om hon får någon smakbit, en liten bit ost, skinka eller nåt sånt så tuggar hon länge och väl. Hon är inte direkt den snabbaste i maten, så att säga.

Igår hade vi en spyfluga i lägenheten. Perfekt för jägarDisa! Hon har sprungit, kastat sig handlöst efter flugan. Hon fångade den, tuggade en tugga och lät den flyga igen, för att någon minut senare fånga den igen. Den här gången tuggade hon ordentligt, vi hörde kntsnkshhh och vips så var flugan ett minne blott. Ingen skata, men bra mycket fräschare!

Efter jakten blev hon helt utpumpad och låg och mös i flera timmar. Jag tror minsann att hennes kondition inte är på topp. Tidigare när vi busade kunde hon hålla på i evigheter, det var oftast jag eller Simon som avbröt busandet för att vi blev trötta. Nu orkar hon knappt busa i tre minuter innan hon lägger sig ner som Jabba the Hut.

Disa?

Vid återhämtningen efter flugjakten låg hon och kurrade i mitt knä när jag bestämde mig för att spela munspel, och helt plötsligt blev hon som galen! Hon älskade (eller hatade) de ljusa tonerna, började kurra megahögt, gå omkring och stryka sig mot mig och hon ville helt enkelt ge och få kärlek. Simon filmade en del av det, och nu har vi alltså tänkt visa det för er (trots morgonrock, morgonflottfrisyr och allmän sunkighet):


Senare under gårdagen fick jag veta mitt tentaresultat. Och jag fick.... *trumvirvel*... VG! Känner mig otroligt nöjd! Inte nog med ett fint VG - jag fick bäst resultat av alla i klassen! Jag vet ju att betygen egentligen inte spelar någon roll, men det känns väldigt skönt just nu att veta att jag faktiskt var bäst i klassen på just den tentan. För jag känner mig inte lika säker på resultatet inför hemtentan som vi ska skriva nu. Jag sitter med feber, dubbel storlek på halsen som dessutom är knallröd och allmän trötthet. Dessutom kliar underarmarna igen. 

Men. Jag kurerar mig allt jag kan. Jag har druckit två koppar med hemmagjord nyponsoppa som sägs bota förkylning, huvudvärk och minska risken för prostatacancer. Ni ska få receptet:

För 3 dl nyponsoppa:
* 1/4 dl nyponskalsmjöl (finns iallafall att köpa på Ica Maxi. Kanske att det finns i hälsokostbutiker i mindre städer)
* 1/2 msk idealmjöl
* 2 msk strösocker
* 3 dl kokande vatten

Rör ihop de torra varorna i en bunke eller en stor kopp. Häll över det kokande vattnet och vispa noga. Drick och känn magin ske! :)

tisdag 2 oktober 2012

Ekorrar!

En väldigt rolig funktion med Macbook är alla roliga foton man kan ta!

Här är vi; ekorrarna!






Erkänn att du log lite när du såg bilden... Lite iallafall?

Överraskning!

I torsdags fick Simon ett samtal av en som ville kolla på hans motorcykel. Problemet var bara att vi är i Umeå och motorcykeln är i Piteå. Sååå... efter ungefär fem minuters betänketid bestämde vi oss för att åka upp till Piteå. Vi ringde till mamma och pappa för att kolla om dom var hemma, och eftersom dom var hemma bad vi dom bjuda hem Anna och Daniel på fredagen utan att de skulle veta att vi var i Piteå.

När skoldagen var över på fredagen hoppade vi in i bilen och körde mot Piteå. När vi kom hem till mina föräldrar var inte Anna och Daniel där, men vi visste att dom var på väg. Så snabbt som tusan parkerade vi bilen på kvarteret bredvid, sprang hem igen och gömde våra ytterkläder och väskan, och jag höll precis på att slå in en present (Anna fyllde ju nyss år!) när vi hör mamma och pappa halvskrika: "Nu kommer dom! Göm er!"

Jag och Simon sprang in i mitt gamla flickrum (ni som kan vårt hus - det rum som numera är vårt lilla tv-rum) och gömde oss. Anna och Daniel gick in i huset, ovetande om att de var avlyssnade, och satte sig i köket med mamma och pappa. Vi lät dom prata på ett tag innan vi smög oss ut och ställde oss bakom deras ryggar. Helt plötsligt börjar vi sjunga "ja må hon leva!" samtidigt som vi håller på att kväva våra skratt! Anna hoppade ungefär en decimeter och Daniel sjönk ihop som en mjölsäck när de såg oss. När den värsta chocken hade lagt sig fick vi kramar och sedan åt vi en fantastiskt god middag!

Det var nog den första riktigt lyckade överraskningen jag har varit med om! Aldrig har jag blivit så glad över att någon har blivit så rädd för att se mig!

På lördagen åkte vi till Luleå och såg på svärmors (+ Monicas) show Mensnight 2. Jag skrattade tills jag fick ont i magen! Nu i helgen spelar dom här i Umeå, men jag är inte här så jag missar det. Annars hade jag lätt sett den igen! Lite ännu mer reklam gör jag genom att tipsa er om att klicka här!

Nu, efter den spontana och roliga helgen är det fullt upp. Dagarna ägnas åt bokläsning och kvällarna är fyllda med diverse aktiviteter. Vad sägs om höststädning med gårdsrådet? Lite iksujobb? True Blood-marathon?

På fredag morgon är det dock dags för något helt nytt för mig! Jag ska åka flygplan HELT SJÄLV! Tottawy Awon*. Väl i Stockholm ska jag träffa mamma och syster (som förhoppningsvis inte blir lika rädd den här gången) och vi ska ha den tjej-weekend vi så länge har pratat om. Sist vi hade bokat resan blev den ju inställd i sista minut på grund av ett askmoln på Eykja... Ejikaja... e...jökulla... fjull. På Island. Så, det är väl på tiden att vi gör vår tjej-weekend! Vi ska äta gott, bo på hotell, shoppa och se Jesus Christ Superstar! Om vi nu tar oss till Stockholm... det kanske blir en hagelstorm i Frankrike som ställer in alla flyg.

Nu ska jag äta lite rostade mackor, koka lite te och mysa under en filt. Det är minsann något som jag aaaalrig gjort förut.

* Betyder: Totally Alone. Det är nog endast jag i hela universum som fattar vad jag menar när jag säger så... Men... i min favoritfilm (Moulin Rouge!!) så säger en så på grund av ett talfel. Ja. Det var inte mer spännande än så, men jag kände att jag behövde förklara varför jag säger så så fort jag ska säga något som handlar om att vara själv. Dock var det första gången jag skrev det. Därför är jag lite osäker på stavningen.