söndag 24 mars 2013

Rullstenare

En intensiv och effektiv helg har nu passerat. Tack vare våra fina vänner Angelica, Aster, Siri, Tanja, Sara, Markus, Patrik och mina föräldrar samt Simons mamma gick flytten väldigt fort och relativt smärtfritt (några blåmärken här och där).

Igår var som sagt stora flyttardagen! Vi hade hyrt en liten lastbil som vi körde fram och tillbaka. Vi bar kartonger, påsar, säckar och möbler så vi till slut såg i kors. När lägenheten på Gnejs var tömd så beställde vi hem tre stora familjepizzor från Ängen. När Simon kom innanför dörren med pizzakartongerna så blev det applåder, och när han sedan öppnade locket och vi fick se den vackra pizzan brast vi alla ut i ett förtjust "Ooooh!". Den pizzan var nog den godaste pizzan jag någonsin ätit! Kan bero på att jag inte hade ätit på 12 timmar, flyttat, var trött och hungrig, satt i vår nya lägenhet och var omgiven av människor jag gillade. Men den var som sagt supergod!

Mamma och pappa stannade över natten och senare idag kom Simons mamma. Alla tre hjälpte oss enormt med att packa upp, flytta omkring möbler och bara vara till hjälp. Det är väldigt mycket kvar att fixa. Många kartonger står mitt i rummet och sängen är övertäckt av resväskor, påsar och kartonger. Vi funderar på att sova i soffan i natt ;) Men vi har hunnit göra så otroligt mycket mer än vad jag hade hoppats på!

Idag städade vi ur det sista på Gnejs och lämnade in nycklarna. Känns lite tråkigt eftersom vi trivdes så himla bra. Men samtidigt var det ett kapitel och vi är nu redo för ett nytt! Redan nu känner jag att vi kommer att stortrivas här! Trots att det idag var, då jag och Simon skulle laga middag, många "alltså, vart har vi makaronerna?" och "vet du vart vi har saxen?".

Redan imorgon åker jag till Piteå och tar påsklov i två veckor. Det behövs! Så flyttuppackningen får skjutas fram ett par veckor... Men det gör ingenting! :) Nu ska jag skruva ihop en nyinköpt hylla, packa upp lite till och sedan ska jag hälla upp chips i en skål (vart nu chipsskålen är...), slå igång en film och slumra till lite.

fredag 22 mars 2013

Flytt av känslor

Tre dygn. Det är endast tre dygn sedan vi fick veta att vi skulle vara tvungna att flytta. TRE dygn!

På dessa tre dygn har vi skrattat, köpt flyttkartonger, packat ner allt vi äger, skrivit kontrakt, sagt upp oss från Gårdsrådet, adressändrat, flyttändrat internet, skaffat elbolag, bokat lastbil, klagat, varit glada, arga och nu är jag väldigt trött.

Det allra mesta har gått bra, över förväntan faktiskt, och nu är vi inne på vår sista kväll på Gnejsvägen. Vår lägenhet är hullerombuller, grannarna har högljudd fest och jag gäspar stort nu när klockan är halv tio. Känns ändå som ett bra avslut.

I morse fick vi första bakslaget. Det blev problem med kvitteringen av våra nya nycklar och besiktningen. Det var ett tag på tal om att vi inte skulle få flytta nu i helgen som vi hade ställt oss in på. Då brast det för mig. Ända sedan vi fick beskedet har jag gått omkring och småskrattat... Hela situationen har känt så bisarr, och ännu bisarrare är det hur bra det har löst sig. Men som sagt... kvart över åtta i morse satt jag i soffan och storgrät. Jag såg framför mig hur arbetarna skulle komma hit på måndag morgon och vi har ingenstans att ta vägen. Vi som hade fixat allt!

Simon kramade mig så gott han kunde, men han var tvungen att cykla iväg till skolan. Jag ringde till Sara och fick prata/gråta ut lite, och sedan tog jag mig ett sista bad i badkaret. Även där grät jag. Allt kändes så jobbigt! Det hade varit så skönt om det var någon som ringde och sa "Jenny, ni har vattenskada och ni måste flytta. Men ta det lugnt - jag fixar allt! Var bara redo att skriva på kontraktet på lördag så kommer allt lösa sig!". Nu har det varit telefonsamtal hit och dit, omdirigeringar, ingen som vet något, undantagsfall... Jag är less! Efter mitt (sköna) storgråt ägnades följande timmar med att halvpacka - men ärligt talat kändes det lönnlöst eftersom vi kanske inte ens skulle få flytta. Vid halv tre kom samtalet jag hade väntat hela dagen på: vi får flytta! Det blir av!

Så nu har vi packat och packat. Vi börjar se slutet, men än känns det som att mycket är kvar! Jag är så trött att jag glömmer bort vad jag gör och ibland tror jag att jag ska somna så fort jag stannar upp. Det är minsann inte lätt att packa ihop en lägenhet där två stycken har bott i tre år. På TRE dagar. Samtidigt som vi har heltidsstudier och extrajobb. Jag kan säga att jag längtar till måndagkväll då jag sitter på bussen på väg mot Piteå och två veckor ledighet.

Det fina med panikflytten är att vi inser hur underbara vänner vi har. Så fort vi berättade om vattenskadan fick vi höra "säg till om ni behöver hjälp!" och när vi fick tag i en lägenhet och frågade om flytthjälp av vännerna så sa alla direkt "absolut!". Man blir nästan tårögd. När vi berättade för gårdsrådet att vi var tvungna att flytta så fick vi höra hur fina grannar vi har varit och att vi kommer att bli saknade. Den kvällen, när jag och Simon låg i sängen och skulle sova, sa Simon "Jenny, jag tror minsann vi har lyckats!". Ja, det har vi faktiskt. Vi har lyckats skaffa fina vänner och grannarna tycker om oss.

Nu lägger jag all irritation åt sidan, ler åt tanken på mina vänner, packar lite till och sedan ska jag sova min allra sista natt på Gnejsvägen!

onsdag 20 mars 2013

Än är vi Gnejsare!

Igår var jag som sagt i en slags jaha-vad-gör-vi-nu-känsla. När jag la mig så for tankarna runt, runt. Vi måste flytta internetavtalet, adressändra, gå ur gårdsrådet... Är det något jag har missat?

Så fort jag började somna så var jag bland flyttkartonger, flyttgubbar och vattenskada. Jag försökte slappna av och tänka på den kommande resan till Rhodos. Hav, strand, god mat, familjen, flyttkartonger, vattenskada, flyttgubbar... Nej Jenny! Sov nu! Påsken, Piteå, familj, kartonger, möbler, ryggskott... AAAAAAH!

I morse vaknade jag och hade ont i magen. Det var svårt att känna om det var hunger, mättnad, nervositet eller stress. Förmodligen en salig blandning. När jag i morse skulle hämta min cykel som står i cykelförrådet, upptäckte jag mig själv vara på väg ner till källarförrådet... Och där har jag ju ingen cykel! Sinnesförvirringen är total.

Vi har pratat lite mer med den där Fredrik, och vi bestämde oss för att höras mer på fredag. Så vi bor iallafall kvar här tills dess. Men vi har köpt flyttkartonger så idag ska vi börja packa!

Just nu vill jag bara lägga mig ner som Disa. Glad ovetande om flytten. Jag vill sova!





tisdag 19 mars 2013

Two star and a wish

Under hela lärarutbildningen har jag fått höra att när det gäller bedömning ska man alltid tänka "two star and a wish". Alltså två bra saker och en förhoppning om förbättring. Men jag har märkt att man kan använda det uttrycket till att beskriva de senaste dagarna också!

Star 1: En fin helg har passerat. Syster och blivande man hälsade på hos oss, så vi fick passa på att rå om dom med nybakat bröd, en sovvänlig soffa och skratt. Det har varit väldigt mysigt, och det är inte helt fel att ha en storasyster som gillar att experimentera med mitt hår. Okej, det där lät som att det handlade om häftiga hårfärgningar, men riktigt så experimenterande är det inte. Hon satt och flätade på att möjliga sätt - och hur häftigt ser inte det här ut?:


Inte illa va? Dagen efter hade jag världens flätkrull och helt plötsligt önskade jag att jag hade en personlig flätare i mitt badrumsskåp hela tiden som jag kan plocka fram när jag känner mig tråkig och flätlös. Inte flatlöss som jag först skrev.















Star 2: Jag har märkt att dagarna springer iväg lite för fort för mitt bästa. Eftersom jag har kör en dag i veckan nu går veckorna helt plötsligt lite fortare. Det känns som att det var nyss vi hade övning och tränade inför konserten... men det var ju en vecka sedan! Dessutom kör kören ihop lite med mitt jobb på Iksu, så jag har fått byta pass hit och dit. Dessutom har det blivit så att jag ska jobba mitt under mitt påsklov - vilket innebär att jag måste åka från Piteå, jobba fyra timmar, åka tillbaka igen. För jag vill inte stanna i Umeå en vecka bara för att jobba. Dessutom är det så, precis som det är varje vår, att helgerna snabbt blir fullbokade! Det är saker hit och dit, jobb, grillkvällar, farväl-middagar, tentapanik och så vidare. Jag och Simon har det senaste året pratat om att åka till Oskarshamn för att hälsa på bror och fru. Men det har inte riktigt blivit av. Men nu hittade vi en helg som passade oss alla! Den enda passande helgen faktiskt! Men, såklart, visade det sig att jag skulle jobba då.

Åter till stjärnan - idag fick jag två glada besked: min jobbkväll över påsken har blivit bortbytt och likaså helgen då vi ska till Oskarshamn! :D Så redan på måndag åker jag hem till Piteå och återvänder inte förrän två veckor senare! Skönt!

The wish: Ja. Vart ska jag börja? Jo, jag börjar med att återkalla ert minne och berätta igen att Simon ska flytta till Irland för att studera ht-14 på Trinity Hall College! För att minska min hyra och att passa på att ha min alldeles egna lägenhet bestämde vi oss för att flytta till en ny. Det är dags att lämna vår mysiga tvåa på Carlshem. Vi har kollat på olika lägenheter, men tänkt oss att flytten skulle ske i juni, juli eller augusti. Då skulle vi ha gott om tid på oss att sälja onödiga möbler, rensa alla lådor och noggrant bestämma hur vår nya lägenhet ska se ut.

Men idag, kring 16-tiden får vi ett telefonsamtal av en "Fredrik från Bostaden". Låt oss backa bandet någon vecka: Vår kvartersvärd knackade på vår dörr och frågade om vi hade någon översvämning i köket eller badrummet. Nej, det hade vi inte, och hon förklarade därefter att det droppade vatten från källartaket - vilket är vårt golv. Senare den dagen kom Fredrik och mätte fuktigheten i vårt golv. Ett par dagar senare möttes vi av en lapp på hallgolvet där det stod att de hade borrat i vårt golv tidigare under dagen. Vi märkte ingenting av borrningen och vi hörde ingenting på flera dagar, så vi trodde att inget var fel. Men, åter till idag och telefonsamtalet med Fredrik:

Fredrik: "Ja, tyvärr har vi upptäckt att det är en stor vattenläcka i värmesystemet som ligger precis under er lägenhet"
Vi: "Jaaahaaa?"
Fredrik: "Så... alltså... vi måste tyvärr dra upp ert golv i hallen och sovrummet, senare kanske hela lägenheten. Renovering. Så... har ni någon ni kan flytta till?"
Vi: "Våra kompisar bor i små lägenheter och våra familjer bor i Piteå... så..."
Fredrik: "Ja, nä, så långt kan ni ju inte pendla! Men då letar vi en ersättningslägenhet som ni får flytta in i..."

Senare fortsatte samtalet och vi berättade om våra planer om att flytta till sommaren, så vi kunde lika gärna ta en ordentlig lägenhet nu på en gång, om vi får hjälp med flytten. Fredrik var verkligen trevlig, och det märktes att han inte gillade att berätta att vi är tvungna att flytta.

Vi: "Alltså, bara för att veta tidsschemat. När pratar vi om flytt? Om en månad, en vecka?"
Fredrik: "Ja. Om jag säger som såhär: det hade varit bra om vi började renoveringen redan igår"

Så. Ja. Det som skulle bli en stillsam flytt blir helt plötsligt en hastig flytt. Vi vet i nuläget inte vart vi hamnar, när vi flyttar eller ens om vi får den hjälp vi behöver. Men vi försöker se det positiva: vi slipper flyttstäda, vi behöver inte ägna tid åt att fundera på "ska vi spara eller inte?" för det hinner vi inte, det blir ett oväntat äventyr... Dessutom brukar jag alltid tänka att alla saker sker av en anledning. Det är helt enkelt inte meningen att vi ska bo kvar här.

Hela kvällen har varit i ett töcken. Ska jag skratta eller gråta? Jag vill vara irriterad och arg, men jag bara ler och skakar på huvudet. Hur kunde detta hända oss? När jag ringde till pappa så skrattade jag bara och sa "det är bara att skratta åt eländet", och det är lite så jag känner. Känns lite vemodigt att det kanske är sista kvällen här på Gnejs 25. Tänk om vi hamnar på Ersboda eller Baggböle? Hoppas bara vi inte hamnar i Holmsund...

Ungefär såhär har jag sett ut hela kvällen:
Glad. Förvirrad. Irriterad. Förundrad. Konfunderad. Överraskad. Ivrig. Förväntansfull. Pigg. Trött.

Jag återkommer förmodligen då jag vet mer. Nu ska jag försöka sova. Vi får väl se hur det går med det.

fredag 15 mars 2013

Nya vägar


Jag och Simon har funderat, funderat och verkligen funderat. Men nu är det bestämt! Vi kommer att gå skilda vägar. I alla fall nästa termin... Vi kommer såklart fortfarande vara tillsammans, bara det att vi kommer att ha ett hav emellan oss. Simon ska nämligen flytta till Irland!

Nästa termin kommer han alltså spendera på Trinity College, Dublin. Jag blir kvar i Umeå för min sista termin, med c-uppsats och allt! Eftersom jag aldrig har bott själv och vår lägenhet kommer att kännas väldigt tom utan Simon har vi dessutom bestämt oss för att flytta till en mindre lägenhet. Den kommer att vara min egna lägenhet till januari och då ska Simon ta över den. Vi har varit på två lägenhetsvisningar hittills, och vi har hittat en vi verkligen vill ha! Men vi ligger på plats 4, så det är inte så troligt att vi får den. Men vi håller hoppet uppe att vi får en likadan!

Det känns verkligen spännande med flytt, särboskap, saknaden, ensamboende och allt som hör till... Men samtidigt bubblar det av glädje när jag tänker på det! Ett litet äventyr sådär i det vardagliga.

söndag 10 mars 2013

Bilder ur vardagen

Här i Umeå knogar vi på som vanligt. Diskmaskinen sköter sitt jobb, så jag och Simon kan sköta vårt jobb enklare. Diskmaskinen är jag väldigt tacksam för! 



Det är dock en väldigt stor grej som är på gång i våra liv. Nej, vi ska inte gifta oss än och nej, vi väntar inte barn. Det är inte helt bestämt än, så därför vill jag inte berätta riktigt än. Eller, det är en stor grej i Simons liv som kommer att hända, och på grund av det kommer ju jag också påverkas. De närmsta av min familj och mina vänner vet det redan, och ni alla andra snokare får veta senare när det blir officiellt!

Som sagt händer det inte alltför mycket ovanliga saker. Jag trivs jättebra i kören jag skrev om tidigare. Det känns verkligen roligt att ha nåt att göra en kväll i veckan, och framför allt märker jag (och Simon) att jag sjunger mer och mer här hemma också! Kul!

För att ge er en liten uppdatering i vårt vardagliga liv så tänker jag visa er några slumvis valda bilder:


För ett tag sedan var Simon totalt sinnesförvirrad. Han kunde gå till köket, vända tillbaka till vardagsrummet och fråga mig: "vad var det jag skulle göra i köket?. Eller ibland glömde han bort vad det var han pratade om mitt i meningen. Eller som den här morgonen när han hällde fil på macktallriken!

En kväll när jag kom hem från jobbet så överraskade Simon mig med en fantastiskt god middag! Ett långkok på nötkött, chili och bönor. Till det var det ett mos på rotsaker så som morötter, palsternacka, sötpotatis, potatis och nån mer sak jag inte minns. SUPERGOTT! Om ni är snälla kanske han avslöjar sitt recept :)



För någon helg sedan var vi uttråkade, så vi gick till en spelbutik som ligger tvärs över gatan. Den butiken har verkligen alla spel man kan tänka sig! Vi tittade, förvånades, skrattade och fascinerades en bra stund innan vi kom på att vi ville lägga pussel. Det är så roligt när man har den rätta känslan! Bra musik, te (eller i Simons fall - öl), trevligt sällskap och mobil/dator/tv är avstängd. Det var en mysig lördag och tiden sprang verkligen iväg.

Som ni förmodligen redan vet så är Simon en ölnörd. Han kan mer om öl än någon annan jag känner, och personalen (och till och med butikschefen!) på systembolaget säger "tjenare Simon!" när vi går in. Jag försöker pusha honom att starta en ölblogg, men han tror inte att någon vill läsa... Fast jo... visst kommer ni läsa? :)

Vi har hamnat i ett pajstim! När jag kom hem från kören hade Simon bakat en äppelpaj (alltså, ni hör väl vilken fantastisk kille han är?). Ett par dagar senare bakade vi hallonpaj. Mmmm :) En gammal ugnsform som vi fick ärva av mina föräldrar passar perfekt till fyra bitar. Smulpaj är bland det enklaste man kan göra... Det är nästan pinsamt att jag inte har orkat göra det förut!

Igår stod jag och lagade mat när Simon tog fram kameran. Det gäller att föreviga vardagliga ögonblick när man ändå kan. Man kan ju tro att det blev fina, naturliga bilder ur vardagen. Men nej. Inte hemma hos oss... Låt mig få presentera en vanlig lördag hemma hos oss:









söndag 3 mars 2013

24... eller 21?

Kvällarna hos Marksson (eller Perlund, välj själva) brukar se ut som följande:
Äta middag och se lite 24. Fastna i 24. Upptäcka att klockan har passerat 23, vilket är alldeles för mycket, och det blir släpning till sängen.

En kväll i veckan som var, var dock lite annorlunda. Jag satt och skrev lite på att skolarbete och Simon slötittade på tvn. Klockan var nästan 21 och jag började bli klar med skrivuppgiften:
Jag: "Simon, jag är snart klar... ska vi se ett 24?"
Simon (kollar på mig som att jag är dum i huvudet): "Orkar du det!? Alltså, nä... jag orkar inte. Jag ska gå och lägga mig"

Sedan gick han och borstade tänderna, och en stund senare gick han och la sig. Jag var lite smått förvirrad, för han har nog aldrig gått och lagt sig före 21.30... och nu gjorde han det frivilligt! Nåväl, jag satt kvar vid datorn och nöjessurfade lite när jag plötsligt hör:
Simon: "Jeeeeennyyyyy! Aaaaah.... men... åååååh!"

Jag springer till sovrummet och tror att han har ramlat, brutit benet eller nåt sånt. Men nädå, han ligger nedbäddad i sängen.
Simon: "Alltså, är klockan bara 21.15?"
Jag: "Eeh... ja?"
Simon: "Haha, men åh. Jag trodde att klockan var över tolv!"
Jag: "Va? Hur kunde du tro det?"
Simon: "Men inte vet väl jag. Tiden går ju fort framför tvn, och på den stod det att klockan var 23.45 och då frågade du om jag ville se 24... Men jag trodde du var knäpp. Aldrig att du skulle hålla dig vaken..."

Så. Klockan på tvn går alltså fel. Men det gör inget - ibland kan det nästan vara bra! En liten stund senare kröp jag ner i min säng och det kändes så skönt att somna innan klockan var 22!