fredag 29 november 2013

Underbara barn

Igår återvände jag till skolan där jag har gjort praktik. När jag gick över skolgården såg jag hur några vinterpåklädda barn sprang mot mig och ropade "Jeeeeeeennyyyyyyyy!!!", "Kolla, Jenny är tillbaka, huuurraaaa!!". Sen fick jag kramas i flera minuter. Till och med en pojke som var lite emot mig under praktiken kramade mig och sa att jag var saknad. Sedan träffade jag på min gamla handledare som gav mig en stor kram.

Jag gick in i personalrummet och möttes av några "men hej, är du tillbaka!" och "så kul att se dig igen", men sen tog det stopp. Många noterade inte ens att jag fanns i rummet. Jag är mycket väl medveten om att lärare har mycket i huvudet, men nog kan man väl ändå känna igen en som har gjort praktik i tre års tid och ganska många vikariat? Eller åtminstone säga hej, även om dom inte känner igen mig? Kanske vågade dom inte?

Hur som helst var det en fröjd att få träffa alla små elever igen. Några hade fått tänder där de tidigare hade gluggar. En hade växt säkert en decimeter.

På kvällen var det dags för mig att jobba i barnpassningen. Jag var på ett strålande humör och bestämde mig för att pyssla lite innan de inbokade barnen kom. Jag måste säga att jag är lite imponerad av mig själv:



Jag gjorde alltså en julstjärna! 6 a4-papper, lite lim och sen en tejp istället för ett snöre! Funderar nästan på att göra en att ha hemma också. Jag hann också vika lite askar. Jag har blivit helt beroende av det! Nu går det per automatik och jag behöver inte tänka så mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla askar, men jag antar att det kommer bli lite förvaring av smycken, julklappsinslagningar och annat smått och gott.

Sedan kom det några barn, och jag måste säga att gårdagens arbetspass var nog det roligaste jag har varit med om! Vi skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Vi vek pappersflygplan och hade diverse tävlingar. Min rymdrejser (ja, den hette så) gjorde en fin piruett innan den fastnade i taket! Sedan kom föräldrarna och barnen sa "neeej, jag vill stanna!" och jag ville faktiskt också att dom skulle stanna. Vi hade ju så kul!

Härliga, underbara barn!

Snart ska jag sätta igång med transkriberingen inför uppsatsen. Sakta men säkert. Om en vecka har jag precis haft mitt 50%-seminarium, vilket innebär att jag ska vara halvvägs klar med uppsatsen. Det är svårt att uppskatta hur mycket jag har gjort, men det känns helt okej. Efter seminariet tänkte jag åka hem till föräldrarna och ladda batterierna! Om jag finner arbetsro tänker jag stanna där nästan en vecka. Sedan ska jag jobba mina två sista arbetspass, sjunga en sista gång med kören och sedan hämtar jag Simon från flygplatsen!

Hurra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar